Fem myror är fler än fyra elefanter 

Magnus Härenstam, Brasse Brännström och Eva Remaeus underhöll barnpubliken 1973, 1974 och 1975 i ett pedagogiskt syfte och ville väcka intresse för bokstäver och siffror.

I 30 avsnitt fanns en bokstav och en siffra som tema. Magnus, Brasse och Eva hade genomgående roller: en pedant, en slarver och en ordentlig person.

I flera av seriens senare delar hade de animerade delarna Monica Zetterlund och Tomas Löfdahl som berättarröster.

Vem minns inte

”Fel, fel, fel!”

eller Brasses

“Lattjo-lajban-låda”

1977 fick vi åter se de i rutan. Fem myror är fler än fyra elefanter blev julkalendern i Sveriges Television med 28 avsnitt.

Tårtan

Tårtan hade premiär 1973 i TV1 och sändes i 14 avsnitt. Upphovsmän var Håkan Alexandersson och Carl Johan De Geer.

Tårtan skulle handla om tre nyss landstigna sjömän som alla var bröder – Frasse, Janos och Hilding – de lämnar sjömanslivet och av en händelse så blir de ägare till ett bageri.

De tar över ett Stockholmsbageri utan några som helst kunskaper.

Mycket av handlingen var improviserad, men varje avsnitt var en parodi på en filmgenre eller kommentarer till olika berättarstilar.  Avsnittet där Hilding är deprimerad och bara kan muntras upp med en fis sägs vara en passning till Bergman.

Ingen av de tre huvudrollsinnehavarna var utbildade skådespelare utan vänner till upphovsmännen.

Serien sågs till en början inte som någon framgång. Alla inblandade ansåg att den var ett misslyckande och den blev mycket kritiserad när den först sändes, men när serien repriserades på 1980-talet blev den populär och kultförklarad.

”Socker, grädde, nötter och mandelflarn…”

Från början var det tänkt att Tårtan bara skulle handla om en ensam misslyckad bagare, spelad av Peter ”Så ska det låta” Harryson. Men vid en testfilmning insåg man att storyn kändes för tunn. Harryson ersattes av kompisarna Jan Lööf (Janos), Mats G Bengtsson (Hilding) och Krister Broberg (Frasse), samtliga helt gröna framför kameran.

Det sägs att avsnittet ”Mjölstraffet” ansågs för homosexigt och censurerades av barn- och ungdomsredaktionen. Frasse har tjyvätit av degen och läxas upp av sina kollegor. Janos och Hilding lägger upp Frasse på bakbordet, häller mjöl över hans nakna rumpa, spankar honom med brödkavlen och undrar om det ”känns gött?”.

Karaktärerna i Tårtan:

  • Janos – Den äldste av de tre bröderna. Han går alltid klädd i alltför små kläder och är gruppens realist. Han ser sig själv som “nästan chefen” över butiken och gör sitt bästa för att bestämma över sina bröder. Han är ofta på ett glatt humör, men är något lättstött. Han har även en extrem degfobi.
  • Hilding – Mellanbrodern. Ivrig och nyfiken, men blir lätt besviken. Hilding kan verka något nedstämd men har ett barns nyfikenhet. Han klampar omkring i tofflor, och bär alltid en smutsig basker. Hilding visar sig vara modigare än vad man kan tro, då han i avsnitt tre räddar apan Saba undan djurskötarna.
  • Frasse – Den yngste brodern. Han är extremt klumpig, och något trögtänkt, men alltid glad. Han har en stor aptit för både deg och socker, och han älskar djur. Han läser tidningen Gigant, som inspirerade honom att i ett avsnitt bli superhjälten “Mjölmannen”.

Två helt skilda barnprogram från 70-talet

Ett barnprogram sändes ur ett pedagogiskt syfte och det andra väckte starka känslor.  Sveriges Television var ensam under denna era att sända barnprogram. Ja de hade monopol på alla sändningar i deras 2 kanaler TV1 och TV2 (som kom 1969).

Det skulle dröja ända fram till 1988 då TV3 kom in och vi fick bryta monopolet och en annan typ av barnprogram kunde ses.  Vi kunde då börja se den grodliknande tygdockan Skurt och Ingamay Hörnberg. De visade tecknade filmer, bland annat Smurfarna.

Men det är en annan historia som vi får skriva om i ett annat inlägg

 

Vilket var ditt favorit barnprogram och varför?

Föredrar du pedagogiska, tecknade eller kanske de fostrande barnprogrammen?

Skriv gärna i kommentarsfältet vad du tycker!

Gillade du Fablernas värld