”I min lilla, lilla värld av blommor, finns det plats för alla och envar. Där på gröna ängar barnen leka, och bland blommor dansar jag. Och sommarvindar våra kinder smeka, och solen den skall lysa varje dag. I min lilla, lilla värld av blommor, där skall alltid, alltid lyckan dröja kvar.”

Rännstensungar från 1944

Tänk vad jag grät när denna sändes i min barndom. Känslan sitter ännu kvar när den änglalika Ninni, som sitter i rullstol, tar sina första steg ut på ängen.

Det på 47:ans gård allt händer.  Där har den glade frukthandlaren Jaffe sitt lager, där springer ungarna och busar med den griniga portvakten Malin Karlsson, som i sin tur har fullt sjå att jaga bort dem. Och så har vi farbror Fahlén, konstnären och Ninni, den sköra lilla änglalika rullstolsbundna flickan.

När vi får se denna sköra lilla varelse men en blomkruka i knät och hon börja sjunga, ja då är det svårt att inte fälla en tår. Hon sitter där med sitt guldlockiga hår, ögonen glittrar och hon ler ömt mot den döda växten.

Ninnis bästa vän Murre är ”hyvens” och har en Edvard Persson-hatt på huvudet. Hon sjunger också och det för Ninni. Hon framför ett Edvard Persson medley med sångerna ”Jag har bott vid en landsväg”, ”En liden vid kanin” och ”Kalle på spången”. Den scenen är oförglömligt.

Vad handlar filmen Rännstensungar om?

Ninni är en föräldralös och förlamad flicka, som bor tillsamman med den fattiga konstnären Johan Fahlén.

Han har tyvärr inte lyckats med sin dröm att sälja sina tavlor och få in så mycket pengar att han kan betala för den operationen som Ninni behöver för att kunna gå igen.

 

Myndigheterna ”Fattigvården” vill ha in Ninni på barnavårdshem och skickar Märta Sanner för att hämta henne. Men Ninni vill stanna hos Fahlén och vädjar till Märta att hon måste få stanna hos farbror Fahlén”. Märta går med på detta och kommer på besök med jämna mellanrum för att se så allt står rätt till.

Hon kan inte undgå att se alla Fahléns tavlor och tycker dessa är fantastiska, vilket gör att hon ser till att dessa hamnar på ett galleri. Märta blir också väldigt kär i farbror Fahlén.

Det blir väldigt dramatiskt då Fahlén misstänks för stöld hos Jaffe när han plötsligt har lite pengar på fickan och hamnar i finkan.  Det är dock några kringvandrande musiker som ligger bakom stölden.

Busungarna på gården känner till sanningen tack vare att Murre som har bevittnat stölden, beslutar de sig för att ta saken i egna händer.

Hela gänget av ungar jagar tjuvarna över hustaken och till slut lyckas de låsa in dem på ett utedass, där polisen kan komma och hämta dem.

Polisen släpper Fahlén och gissa om han blir glad när han får veta att han gjort succé som målare och kommer att tjäna storkovan. Det betyder att han kan hjälpa Ninni så hon kan få till sin operation.

Fahlén beger sig till sin gamla barndomsvän, Jojje, som är läkare på lasarettet och ber honom om hjälp. Varpå Jojje svarar att han åtar sig att försöka.

Operationen lyckas till allas glädje på 47:ans gård och det dröjer inte länge innan Ninni kan ta sina första steg.  Direktör Högstrand, vars son Palle inte fått leka med ungarna på gården, kommer på bättre tankar.  Han låter Palle leka med alla busungarna. För att alla ungarna ska få komma ut på landet ställer direktör Högstrand sin sommarvilla till förfogande som barnkoloni. så stadsbarnen ska får komma ut och känna gräs under fötterna.

 

Så kommer då dagen, den soliga sommardagen då de åker ut på landet med en lövad lastbil. Ninni är också med och ögonblicken när alla barn springer ut på ängen och leker ser man Ninni stå upp och sakta börja gå framåt för att sen springa i glädje mot alla sina vänner.

Äntligen kan hon springa och leka som alla andra. Fahlén och Märta får varandra, och allt slutar i frid och fröjd.

 

Vad tycker du om Rännstensungar?